Kärra by från Medeltiden till Storskiftet
Enligt en teori yttade bort.

Den här kartan från 1600-talet visar Dragsfjärden på ett komiskt sätt med olika delar av fjärden för stora eller för små. Men kartan visar stället där det ännu var förbindelse till havet.

Kärra i satellitfoto.Bytomten på det stället där boskstaven ölmo står.

Änligt en svensk teori var det Birger Jarl, som genom sin brutala handling mot Mälare-bygdens storbönder orsakade deras flyttning över havet till Österlandet. Det här skulle ha hänt omkring 1250. Här en ny rekostruktion. Birger Jarl är begravad i Varnhem kyrka i Västa Götlands län.

Satellitkarta över Kärra byn, i f.d. Dragsfjärds kommun, Kimitoön


2. Gamla kartor


Storskiftekartan, även om den inte är särskilt gammal, visar också medeltida vägar. På den finns en väg som leder från dagens K-Market till Kärra bytomt och vidare västerut. Den existerar ännu på samma plats med namnet Ringbacksvägen. En annan väg börjar vid kyrkan, tar sig också i västlig riktning genom området med höghus idag och vidare i rak linje till simstranden vid Glois. Vägen går vidare till Purunpää. Dessa två vägar är båda från medeltiden, kanske ännu äldre.


Ytterkullas karta från 1786 visar också kyrkbyn. På den kan man samtidigt se den nya kyrkan och den gamla kyrkan, som låg 20-30 m sydost från den nya kyrkan.


3. Skatter och skattebetalare


Byns namn skrivs KERRA i den första jordeboken från 1540, lite senare KEBBEKERRE, KEBBEKER, KEPPEKAR, på 1560-talet KEMPEKER, KERRE, KÄPPEKÄRRE (1570), KÄPKÄRR. Det finns många byar här som har kärr i sina namn: Mattkärr, Brokärr osv. Det fanns på ön ännu på medeltiden också en annan Kärra, som senare delades i Västankärr och Östankärr. Kanske var åkrarna ursprungligen allmänt brutna ur kärr och krävde mycket arbete att torka upp. Ännu på 1950-talet var åkrarna på våren mycket våta säger lokalhistoriker Rolf Laaksonen.


Jordeboken 1540 visar 7 bondgårdar i Kärra. I jordeboken har gårdarna vid den här tiden inga namn, bara namnet på bonden själv. Med hjälp av böndernas namn har jag konstruerat gårdsnamn, som alltså visar vilka dokument som gäller vilken gård. I jordeboken står alltid Utgård (kallats också Smeds, även Clockars) på det första stället, därefter Uppgård och sedan Västergård och Östergård. De andra (Nedergård +2 andra) har jag inte lyckats identifiera.


Samtidigt har jag skrivit upp böndernas namn, vilket också informerar om hur länge gårdarna kanske varit i samma släkts ägo. Då dessa dokument som här används för släktforskning är skattedokument, är inget fullt säkert. Det kan också hända att jordeboken upptar namn av bönder som redan länge har varit döda. Andra samtida dokument kan bevisa det här.

Jordeboken 1540- visar 8 byar i Sunnanåbol, dvs (i gammal stil) Finnåhova, Sunnanåby, Geynböle, Kullaby, Lappenes, Kerra, Seyloö, Stusnäs.


Jordeboken 1540 innehåller allmänt betydligt mera gårdar än de följande jordeböckerna. De måste vara så att de första böckerna har kopierats från äldre skattedokument. I Cumo Socken, Satakunda, där jag också har forskat, var det likadant, jordeböckerna blev uppdaterade där 1544, här väl tidigare. Gustav Wasa har kanske tyckt – realist som han var – att långvariga ödehemman lämnas bort från böckerna för att skapa en ny början med ny disciplin.


I tiondeskattelängden från 1555 är Kärra (Keppekärre) med i Dragsfjärds (kyrkliga) bol och upptar 6 gårdar: Per Olsson (Östergård), Jop Larsson (Utgård), Clemet Mattson (Uppgård), Per Jönsson (Västergård), Bertil Larsson (), Marcus Mattsson (). Här betalas tiondeskatten i smör och råg. Utgård betalade en större del i smör än de andra.


4. Silverskatten


I vårt rike den enda vägen till Nordsjön låg vid Götaälvs utmynning. Där stod slottet Älfsborg. Erik XIV ledde på 1560-talet riket i krig mot Danmark och försökte erövra Halmstad, men danskarna var starkare och tog även Älfsborg. Det var en katastrof. Den enda utvägen att få borgen tillbaka var att betala. På den tiden var regeringarna lika rika på idéer, som nu att finna nya vägar att skaffa pengar. Den här gången måste varje gård betala åt Kronan 10 procent på värdet av sitt lösöre: metall, kor, ung boskap, får osv. Vi har därmed en intressant möjlighet att titta in i varje gård och jämföra dem.


Den sk. silverskatteboken 1571, som visar gårdarnas lösöre, klargör också att gårdarna i Kärra inte var rika. De hade var och en några kg av metallfat, 2-3 kor osv, och 10 % av deras egendom – skatten – var 2 - 4 mark, Östergård var den största glada betalaren med 5 mark. Jämför man detta med den gård i Cumo socken i Satakunda, som jag har forskat tidigare, så hade de 20 kg metall, 20 kor och skatten ca. 20 mark. Men den gården var av den större sorten.


Älfsborgs slott tog danskarna senare igen och processen upprepades 1617.


Skattelistan 1617, Kärra:

Lasse Olsson – 7 (Utgård)

Thomas Andersson – 7 (Uppgård).


De andra gårdarna i byn, som ännu vid den tiden existerade kunde inget betala.


Boskapslängden 1635 visar att antalet djur inte hade stigit utan snarare gått ner. Det var de svåra odlingsförhållanden, som förorsakade detta. Man fick inte mera spannmål i den mängd som tidigare och måste äta upp sin boskap. När den stora katastrofen 60 år senare kom i gång, så hade gårdarna inte många djur kvar.


Av ursprungligen 7 gårdar klarade sig fyra över den fruktansvärda köldperioden 1570-1720. De uppräknas nedan och prioriterar bönderna själva och deras aktiva tid på gården.

Storskiftekartan från 1787. A=Västergård, B=Utgård, C=Uppgård, D=Östergård 

Början av den medeltida Ringbacksvägen, som leder till Kärra bytomt. Kartan ovan visar vägen.

Den nya och den gamla kyrkan.

Silverskatteboken 1571. Kärra börjar vänster nere och fortsätter med sina 6 gårdar till höger uppe. Labbnäs är före Kärra och Söglö efter.

Silverskatten 1617 med Kärra, Söglö och Stusnäs

5. Kärra bönder


Utgård (Smeds)


  • 1540 B Jakob Larsson
  • 1560- B Jåb Larsson/Lasse Jåbsson
  • 1564- B Simon Jakobsson
  • 1600: öde i 4 år, crono
  • 1601- B Sigfred Tomasson
  • 1601- 1604 Habbor Beugen?? = halvbror Bengt?
  • 1608- B Simon Jacobsson
  • 1620 B Lars Olsson (h Helga Tomasdotter) *)
  • 1638 B Henrik Larsson (son; hustru Elin Matsdotter)
  • 1669 B Erik Henriksson ( -1697, h Margareta Tomasdotter)**)
  • 1697 B Henrik Eriksson (1680-1752, klockare, 2. h Carin Persdotter 1682-1764, Smedskulla Österg.)
  • B Erik Eriksson (från Rövik 1709-1772, h Margeta Henriksdotter (dotter till f.d. B))
  • B Henrik Ersson (1734-1815, h Anna Johansdotter 1734-1797, Genböle Smeds)
  • B Johan Henriksson (1756-1845, sexman & nämndeman, häradsdomare, h Anna Johansdotter 1763-1811 Kärra Österg.) då Storskiftekartan ritades 1787 och åkrarna delades på nytt.


Utgård tillhörde samma släkt från 1620 enda till 1830-talet, då gården såldes åt dagens ägare, som kom från Genböle.

*) Kunde vara dotter till Uppgård

**) Kunde vara dotter till Västergård


Uppgård


  • 1540 B Anders Andersson
  • 1553- Clemet Mattson
  • 1568- Anders Olsson
  • 1570- B Clemet Mattson/Anders Olsson
  • 1580- B Anders Andersson/TomasAndersson
  • 1600: Tomas Andersson 1604 oförmögen, 1614 utgammal, utfattig, sjuk
  • 1634 B Michel Mårtensson (h Walborg Andersdotter)
  • 1665 B Hans Michelsson (son)
  • 1681 alldeles utfattiga och oförmögen, 1685 crono ogravant, 1690 crono ointroducerad
  • 1701 B Erik Hansson, 1704 crono ointr.
  • 1706 Erik Hansson säges vara utfattig, enda manshjälp brutit armen så att arbetet på dessa åkren mycket blivit tillbaka satt
  • 1708 B Socknens skräddare Henrik Bertilsson Palin (h Margarita) *)
  • 1709 Erik Hansson död, änkan utfattig, allt hon hade, blivit uttagen av henne
  • 1709 ransakades om ett kronohem i Kärra by. Erik Hansson efter sina föräldrar i 8 år, hösten 1707 avgått, huruefter skräddaren Henrik Bertilsson ....befallningsman. Gabriel Cajander ...skrift erhållit **)
  • B Henrik Henriksson från Ytterkulla (1698-1766, h Ingeborg Gabrielsdotter 1699-1787)
  • B Henrik Henriksson (1724-1790), h Anna Michelsdotter 1722-1779)
  • B Isak Henriksson (1754-1825, h Lisa Henriksdotter 1760-1833, från Skinnarvik), då Storskiftekartan ritades 1787 och åkrarna delades på nytt.


Uppgård har tillhört samma släkt för 300 år. Henrik Bertilsson Palin, skräddare, från 1709 är inte släkt.

*) Kyrkoherden Florin föreslog 1704 Henrik Bertilsson Palin till sockenskräddare. Två år senare blev han heftigt kritiserad för sitt arbete. År 1706 klagades ytterligare över att Palin gör inget skräddararbete mera, efter att han blivit landbonde på ett frälsehemman. Palin hade förut bott i Kärra och återflyttade dit 1708.

**) Då Uppgård var ett kronohemman var det Kronans sak att finna en kompetent bonde till gården.


Västergård


  • 1540 B Per Jönsson
  • 1560 B Matts Persson
  • 1580 B Matts Bertilsson, 1606 öde
  • 1604 Ingen rättighet bekommit utan allena Tomas Andersson utgjort för 1/3 M
  • 1620 B Markus Bertilsson, öde 1620, 1621 platt öde
  • 1625-1629 Erik Marcusson
  • mantal 2/3
  • 1652 B Tomas Michelsson (h Kirstin), 1661 fadern över 70 år gammal
  • 1674 Johan Tomasson (h Carin), 1685 crono ogravant
  • 1694 B Johan Tomasson (h Carin)
  • B Erik Jöransson (h Valborg), crono ointr. 1704
  • 1702 Erik Jöransson utfattig, vilket beror på väder och kriget
  • 1706 svår missväxt
  • B Erik Johansson (1714-1782, h Anna Mattsdotter 1717-)
  • B Johan Eriksson (1742-, h Caisa Michelsdotter 1744-), då Storskiftekartan ritades 1787 och åkrarna delades på nytt.


Östergård


  • 1540 B Peter Olsson
  • 1559 B Tomas Persson
  • -> 1600 B Sigfrid Tomasson
  • 1604 B Olof Sigfredsson, 1604 oförmögen
  • 1634 Valborg huskona, Erik snickare 1637-40
  • 1652 B Pål Hindersson (h Vahlborg)
  • 1667 B Anders Påhlsson (h Margareta)
  • 1674 B Anders Michelsson (Margareta h)
  • 1677 B Hans Sigfredsson (Elin h) 1685 crono ogravant
  • 1689 Clas Eskilsson (Margeta h) 1690 crono ointr.
  • 1694 Erik Eskilsson (h Marget)
  • B Tomas Eriksson (1702-, h Margareta Isaksdotter 1695-1756) i Kommunionboken 1753
  • B Johan Eriksson (1726-1780, h Caisa Eriksdotter 1725-)
  • B Erik Johansson (1753-, h Stina Isaksdotter 1754- ), då Storskiftekartan ritades 1787 och åkrarna delades på nytt.


Nedergård


  • Eric Hendersson i början av 1700-talet
  • Henrik Ersson ca. 1710
  • Dessa namn är desamma som existerar ovan hos Utgården,
  • I kyrkoböcker står det för flera Utgårdens barn mellan 1707 och 1735 att deras födelseplats är Nedergård. Troligtvis hade Utgård tagit över Nedergård någon gång på 1600-talet, då namnet brukades ännu. Man kan också spekulera att huset stod på den plats där den nya huvudbyggnaden står idag.
  • Nedergård var inte med i Storskiftet.


B = bonde

h = hustru

crono ogravant = kan inte betala skatter

crono ointr. = inte tagits med i skattelistan

crono = crono ägd gård

öde = betalar ingen skatt.

Tiondeskattelängden Kärra 1555.

Ringbacksvägen syns här nere i mitten och Kärra bytomt uppe i fotot.

Bytomten - byns hjärta - med tomterna ritade grovt på det ställe där de låg 1787. A=Västerg, B=Utg., C=Uppg., D=Östergård

Den äldsta existerande Communionsboken i Kärra, den här sidan rapporterar om Utgård = Klockars 1753. Kyrkliga dokument i denna form börjades göra redan på 1600-talet. Biskop Gezelius d.y. var bakom den här förnyelsen. Sverige var det första landet i världen, där allmogen kom att lära sig att skriva och läsa.


6. Den Lilla Istiden


Dragsfjärd är en av de sydligaste orterna i Finland och man kunde tänka sig, att bättre skörd kan nås här än annanstans i landet.

Men när man följer de händelser som skatteböckerna dokumenterar, var livet under 150 år mellan 1570 och 1720 nära apokalyptiskt här.


Varför det? Missväxten skapade i Finland kriser nästan regelbundet, Finland befann sig ju på nordgränsen för spannmålsodling. En dålig skörd eller nära missväxt inträffade minst vart tionde år. Dessutom har Europas historia upplevt olika varma och kalla perioder. Under de kalla perioderna har missväxten varit nästan kronisk. En längre kall period började i slutet av 1500-talet och fortsatte in till början av 1700-talet. Den kallas "Lilla Istiden". Innan dess var det varma tider. Forskning har visat att medeltemperaturerna från 1200- till mitten av 1600-talet är högre än de som har observerats under perioden 1200-2000. Men åtminstone i Mellaneuropa upplevdes år med svår hungersnöd redan 1315-17 (regniga kalla somrar, skörden blev förstörd).


När man ser på de fyra gårdarna i Kärra, som har levt genom den här fruktansvärda tiden enda till 1900-talet eller längre, så ser man att Utgård tycks ha klarat sig bäst, alltså gällande den Lilla istiden. Dom andra har haft årtionden, även över 50 år utan normalt liv.


Stora nödår hade man 1527 och 1528 i Sverige och utan tvekan i Finland också. "1544 rådde en stor hunger i Sverige, säger vår gamla psalmbok, och från 1545 är det känt att Finland led under en hård tid i "två eller tre år". Mikael Agricola berättar i ett brev 1551 åt Amund Lauritsson, en boktryckare i Stockholm, om eländet som rådde i vårt land då, och skriver också om samma nöd i sin bok, Veisut ja ennustukset. Då fungerade kronans underhållspolitik väl och i Cumo, till exempel, lånade eller köpte över 200 bönder spannmål från Cumo kungsgård.

Den kris, som det finns mer information om börjar som en längre process på 1570-talet och eskalerar under klubbekrigets tid och fortsätter sedan ända till början av 1600-talet. Förhållandena blir inte heller mycket bättre därefter.


1570-71 härjade pest och missväxt i Finland, Sverige, Estland och Ryssland. Året 1580 kallar en gammal hymnbok för ett "stort hosteår". Året inför Klubbekriget 1596 var också ett nödår följt av tre anständiga år.

Det nya seklet började också med missväxt. 1600 var ett dåligt år; sedan förstörde frosten på många ställen vårskörden. Men rent skrämmande var missväxten följande år. Detta hungerår 1601 är en av finska folkets värsta prövningarna, tillsammans med de stora dödsåren 1695-97 och 1867-68. Samtidigt hade resten av Europa och Ryssland dåliga skördar (regn, frost).

Året 1601, i Nedre Satakunda, intetgjorde vårfuktigheten och sommarfrosten allt - så klagade folket senare - så att invånarna var tvungna att överge sina hem. Massor av människor svalt ihjäl, och de överlevande försökte klara sig med utmattade oxar, kadaver och andra sådana nödvändigheter - en säker död framför sig. När man inte ens 1602 kunde nå ordentlig skörd på grund av vårvätan, dök vintern 1602-03 upp med skrämmande scener. Människor dog av svält och dess efterföljare pest.


Nödår följdes av några goda år då livet återvände, men många rika år kunde inte åtnjutas. Redan 1609 hade man missväxt återigen åtminstone i Österbotten och sedan igen på 1620-talet. Den allmänna missväxten 1622 kunde tydligt hänföras till vårkylan, liksom början av Bertils froståren 1630 (1633-35 var de svåraste). Det var också en svår tid i resten av Europa. Dessutom började det 30-åriga kriget.

Missväxten under 1630-talet hanterades rimligtvis genom boskap. Antalet boskap som är upptagna i längderna har fallit dramatiskt under dessa år. När kornet var slut åt människorna sina grisar och får och tog sig sedan till boskap.


Åren 1641-42, 1645-46, 1649-51, 1659-62, Laurits frostår 1669 och åren 1674-76 var alla med missväxt. Regnen hösten 1673 hade förhindrat höstsådden och frosten hade helt förstört vårens spannmål 1674, sommaren 1674 var också regnig och kompletterades av höstfrosten. I detta skede var det allt fler jordbrukare som fick slut på frön och pengar för att köpa frön. Vidare 1675 var ett dåligt grödår. Efter ett par års paus, emellertid, när torkan på vissa platser påverkade vårgrödorna, blev det missväxt igen 1678.


Nästa stora kris var hungersnöden 1695-97; Sverige kom lättare igenom dessa år. Redan i början av 1690-talet var skörden på många ställen svag. År 1693 hade Österbotten en dålig skörd, en resultat av en torr sommar och hösthallar. I Tavastland skadades korn allvarligt av torka och frost. Missväxten utmanade också resten av Finland. Bönderna i Nedre Satakunda bad om befrielse från tiondeskatter, liksom de i övre Satakunda. Det finns information från Skottland om att skörden under de sista åren av 1690-talet inte mognar och åtminstone i vissa delar av Frankrike ökade dödligheten betydligt 1693-4 till följd av dålig skörd. Liknande observationer finns där från 1698 och 1699.


Det dåliga skördeåret 1695 följdes av en mild tidig vinter och marken grönskade till och med i februari, först i mars 1696 kom vintern och sjöarna frös. Sommaren kom sent och det var regnigt. 17-18 augusti kom den första frosten. Under dessa år var missväxten nästan fullständig. Det föregicks av en allvarlig utarmning av befolkningen till följd av krigskostnader, personalbrist och beskattning.

I slutet av 1600-talet hade Finland nästan 500 000 invånare, varav cirka 130 000 dog under nödåren, de mesta under våren 1697 på grund av tyfusfeber. Regeringen (kung Karl XI dog också våren 1697, av cancer) gjorde lite för att hjälpa finländarna, även om det fanns gott om spannmål i lager i Sverige och Östersjötrakten. Befolkningsökningen som man hade haft trots nödår och krig haft under flera decennier avbröts av en katastrof som har kallats den största nationella katastrofen i finsk historia. Dödlighetsgraden 1697 i Satakunda beräknas till 31, vilket är den högsta siffran i hela landet. Nästan 100 000 människor dog i Sverige och en femtedel av befolkningen i Estland (cirka 75 000).

De första åren av det nya århundradet hade bättre väderförhållanden, men från 1708 började en kall period igen, vilket kulminerade med missväxten år 1712-13 och 1718. Under dessa år led folket också under det Stora Nordiska Kriget och den Stora Ofreden, som allena krävde över 40 000 mäns liv. (1700-21).


7. Sammanfattning


När man funderar på de fyra Kärra gårdarna, som har levt genom den här fruktansvärda tiden enda till 1900-talet eller längre, så ser man att Utgård har gått från fader till son senast från 1620 och inte varit långa tider öde. De andra har utstått svåra förhållanden i årtionden. Bönderna har kommit och gått, de flesta väl med goda syften.

Dödsorsaken under den Lilla Istiden var allmänt sjukdomar och svält. Gamla sjuka gubbar har försökt odla marken under dessa år. Unga män togs i krig, som nästan oavbrutet pågick någonstans. De flesta kom aldrig hem tillbaka. De dog mest i sjukdomar t.ex. pest under vakttjänst i norra delen av kontinenten.


Under den här 150 års perioden som i huvudsak har diskuterats ovan, hade gårdarna följande antal bönder (ca. värden).

Utgård 8

Uppgård 10

Västergård 8, men minst 30 år utan rejäl odling

Östergård 12, men mera än 50 år utan rejäl odling.


Jag antar att Kärra byn har grundats av svenskarna på 1400-talet, baserat på


1) antalet gårdar är låg i byn

2) svenska skatterätten

3) i 1300- och 1400-talets dokument inte finns en enda nämndeman längre söderut än Björkboda.


Namnet Kärra kommer från våta åkrar. När Storskifteskartan ritades fanns det inom byn ännu många våta ställen t.ex. Smedkärr, Rompkärr osv.

Byn hade på 1500-talet, då de första dokument kommer upp, sju gårdar. Dåtida namn har inte dokumenterats. De kunde ha varit redan då Utgård, Uppgård, Västergård. Östergård, Nedergård. Två till, du får gissa.

Bytomten ritades under året 1787. Husen står idag på lite olika ställen. Bytomten har grundats samtidigt som byn uppstod. Åkrarna låg omkring bytomten. Var och en av gårdarna hade små åkerarealer på alla sidor, så att var och en hade god åker och dålig åker lika mycket. Just därför kom Storskiftet i gång. Alltså för att göra jordbruket effektivare. Skillnaden pågår i Tyskland än idag.


Kronan började redan på 1580-talet konfiskera några, men på 1620-talet alla gårdar, som i 3 konsekutiva år hade inte kunnat betala skatter, och de blev kameralt kronohemman Bonden förlorade rätten att sälja gården eller ge till sonen. Det hände att kronan gav gården till någon som hade goda referenser och guarantörer, särskilt i sådana fall, där ägaren inte hade gjort sitt bästa. Kärra gårdar hade förlorat sin skattestatus, de var alla kronohemman liksom 70 % av alla gårdar i Finland efter den Stora Ofreden. Hade kronobonden odlat sin gård ordentligt, så kunde han ge den åt sonen utan att kronan hade något att invända.


År 1757 fick också kronohemmanen rätten att grunda torpor och 1775 frigjordes spannmålshandeln. Fyra år senare fick kronobonden rätten att köpa sin gård sin egen för 50 år med en summa som var ett års ränta, efter dessa 50 år kunde han få den sin egen för 50 år på nytt utan kostnad, om han hade skött sin gård bra. På senare hälften av 1800-talet var Kärra gårdar alla igen skattehemman.


Till slut: namnet av vår insjö Dragsfjärden har inte sitt ursprung i vikingarnas Drake-båtar. Vikingarna seglade på öppen sjö. Allmogen hade använt den här rutten trots att de måste dra båtarna över åsen vid kyrkan (som kallades Drage Capell) mellan sjön och Kärrabukten. Rutten var skyddad från vindar och stormar, och det här var ju mycket viktigt. Vägen mellan simstranden nära Glois och K-market skulle ha varit en lättare väg, men jorden kanske var för våt, alltså kärr där. Därför var dragvägen hos kyrkan vid skolviken populär.


Dragsfjärden, som namnet säger, var en havsvik, men p.g.a. av landhöjningen blev separerad från havet över 200 år sedan. Nu är den en källsjö, med mycket klar vatten och max. djupheten är 16 m. Ännu idag innehåller vattnet en liten saltandel. Det finns en kanalförbindelse till havet på den sydvästra sidan, som håller vattennivån något stabil. Dragsfjärdens yta ligger 0,8 m högre än havsytan, men det händer också ofta under lågtryck att havsytan stiger högre än Dragsfjärdens yta och då kan bringa även lax med sig.

Kärra år 2019. Utgård (Smeds) vänster  och Uppgård höger, boda gårdar med gul Byggnadsfärg. Fina båda.

Storskiftedokumentets första sida. För en f.d. industrieman ser dessa dokument prima ut. Det är inte bara lantmätaren och bönderna som bygger det här tillsammans så att efter några månaders arbete kontrakten är färdig att undertecknas. Det finns också som här en rusthållare och någon fabriksdirektör med att skaffa god anda och positiv attityd. Allt görs i många steg, så att bönderna förstår hur resomangen i kalkulationerna går och inte för snabbt, att dom skrämmas bort.

För att skaffa den här grafiken har jag hämtat data ur de bästa källorna och kalkulerat 25 år långa medelvärden vilket sedan visar den stora katastrofen 1697 i sin hela brutalitet. Nödåret 1867 syns bara som en liten vinkel i grafiken. Om vi inte hade haft 1697, skulle invånartalet säkert vara 10 miljoner.

Också solen spelade en roll i väderleken.

Double-click here to add your own text.

Karolinerna var de bästa soldaterna i det Stora Nordiska Kriget. Men inte efter 1709, sommaren i Poltava. 

Kärra by från Medeltiden till Storskiftet


Olli Sylvänne 2020


Innehållet


  1. Början
  2. Gamla kartor
  3. Skatter och skattebetalare

  4. Silverskatten
  5. Kärra bönder

  6. Den Lilla Istiden

  7. Sammanfattning




Kärra har en lång historia, vilket en mängd dokument vittnar om. Det finns jordeböcker kvar från 1540, liksom tiondeskattelängder och förteckningar över öde hemman, silverskattelängder med noggrann info om lösöre från 1571, samma sak på nytt 1617, domböcker från och med 1600-talet, mantalslängder från 1600-talet. Kyrkoböckerna börjar 1705.


Under stenåldern låg Kärra under vatten, men ett par kilometer norrut fanns det ett livligt boställe redan för 5000 år sedan, i Ölmos. Många människor från Dragsfjärd har varit med och grävt fram dessa fynd. Under bronsåldern, 1000 fkr steg de första ställena i Kärra upp ur vattnet och på den tiden fanns det här mycket folk, bronsålderns vikingar, alltså brutala rövare och affärsmän, som byggde stenrösen för sina döda, ett par meter höga och 10 m i diameter. Det var så tunga att ingen själ, hur djävulsk han än var, kunde tränga sig upp genom dem och störa de levande.


1. Början


Kärra byn har kanske haft sin början på 1400-talet, lite senare än svenskarna hade flyttat in i det nyvunna landet. Enda till 1350-talet hade Sverige nämligen ett invånartal på 1 miljon medan Finland bara hade 100000, alltså ett förhållande 10:1. Digerdöden anlände till Sverige på 1350-talet och minskade befolkningen enligt ny forskning till 300000. Sedan dess ända till 1800-talet var Sveriges befolkning 3 gånger så stor som befolkningen hos oss. För tusen år sedan var Estland med sina 250000 invånare också mycket större än Finland och ekonomiskt mycket mera betydande.


Så, kanske på grund av befolkningstätheten flyttade svenskarna hit. Enligt historieboken Sveriges Österland av Tarkiainen, var Kimitoön möjligtvis det enda stället där originalbefolkningen med våld tvingades bort från sina gårdar.


Man kan grovt estimera byarnas ålder med hjälp av deras storlek. Enstaka hus eller byar med få hus kan betyda att de är unga. I gamla byar hade man hunnit bryta mycket åkermark och gårdarna var många, då de tidigare delats upp många gånger mellan söner. Det här förbjöds redan under Gustaf Wasas tid, då en delning betydde mindre effektivitet och lägre skatteinkomster åt Kronan. Kärra tycks inte ha varit en stor by och därför inte mycket gammal. Ölmos och Söglö ligger högre upp och torde därför också vara äldre. Påvalsby nämns i ett dokument redan på 1300-talet liksom många andra byar i Kimito. Påvalsby, Engelsby och Pederså torde alla vara samtida och grundade av kristna människor. Nästan alla byar på ön är grundade på medeltiden.

En annan allmänt känd metod för att få en uppfattning av byns ålder är att kolla hur den betalar sina skatter, enligt den svenska rätten i smör eller enligt den finska i spannmål. Om gården betalade skatten i smör kan detta betyda, att gården är ung och inte ännu har mycket åkermark. Också det här kunde vittna om att Kärra inte är väldigt gammal, då den betalade skatten i smör på 1500-talet, och därför inte fanns till före de svenska invandrarnas invasion.


Bland de äldsta dokumenten i Kimito finns ett köpebrev där Anders Lang säljer alla sina ägor i Tykö (Teijo) åt Åbo biskop Johan Vestfal vid tinget i Kimito den 12 Mai 1378. Domaren var Mikael Rasi med 12 fastar från t.ex. Pederså, Trotby, Smedsböle, Lammala, Vik.


Enligt Kimito bygdens historia hade man före Svenska rikets ingripande en äldre, mera folklig rättsvård med socknen (Kimito) som lagskipningsområde och med domare, som tillhörde allmogen eller ortens lågadel. Denna organisation kan spåras till 1300-talets första halva, men sannolikt var mycket äldre. Sockendomarens viktigaste uppgift var att stadfästa markköp.

AV MANTALET

På de sista sidorna av Dragsfjärds Kommunionbok från början av 1800-talet finns det en tabell av alla gårdarna i Dragsfjärd. Antalet gårdar är 61. För alla har man skrivit upp både gammalt mantal och nytt mantal. De med de största mantalen var rusthållen Söglö, Överölmos, Söderlångvik, Dalsby (industri), Härtsböle, Skinnarvik, Sunnanå.


Kärra gårdarna, alla fyra med 1/3 mantal är med i en grupp av 14 gårdar, som har det minsta mantalvärdet 1/3.


Mantalet som begrepp är mycket oklart och det finns olika teorier om dess ursprung. Mantalet (=antal män) betydde enligt en teori  under Medeltiden först en grupp av gårdar som rustade en krigare med utrustning eller betydde andel av byn, när byn grundades och/eller tidigt på Medeltiden en gård med en familj i den.


Jag själv tycker mest om det begreppet, att när byarna grundades, alla som var med hade först mantalet 1. Gårdarna växte med tiden då mera åker brytes osv men mantalet växte inte. Därför under Gustav Vasas tid var ett hemman med 1 mantal jättestor, och inte vanlig att finna.


Under Gustav Vasas tid användes mantalet som grundenhet för att bestämma skatten. Mantalets betydelse som skatteenhet försvann på 1600-talet, men den blev till idag att beskriva olika arealer (liksom vattenområde). När gårdarna i tabellen sorteras efter mantalet, kan man fastställa att de minsta är i söder av ön, den delen som senast steg ur vatten. Tabellen heter


Förteckning uppå mantalen i Dragsfjerd



På den högra sidan ser man ett dokument över utförda läsförhör åt almogen under Finska kriget 1808-1809 och efter. Som man ser har förhöret hållits i 1808 vid Uppgård, följande år vid Smeds, 1810 Westergård.

När under Krimkriget franska och engelska flottor gjorde sina landstigningar på den finska kusten mitten av 1800-talet, i det primitiva Russland som de tänkte, kom de att möta människor som läste i tidningar. Deras sjömen kunde inte läsa. Åbo Underrättelser är grundat 1824. 

Tämä verkkosivusto käyttää evästeitä. Jatkamalla tämän sivuston käyttöä hyväksyt evästeiden käytön.

Hyväksy